Viola passerar fyra månader

20130505-075407.jpg

Så har hon blivit en hel månad till (och lite till…). Härligt! Om jag ska erkänna så längtar jag just nu till när hon börjar äta riktig mat så vi kan sitta vid bordet allihop som man brukar göra i normala familjer… Det ska bli så skönt!

Men nu är nu. Precis efter att jag skrev förra rapporten slog hon till och började äta både mer och oftare. Vid flera tillfällen har hon inte velat äta när vi går upp på morgonen. Men det resulterar i att hon äter varannan timme resten av dagen. Pust! Då tycker jag inte att man gör annat än matar och äter.
Hon är verkligen en bestämd liten madame. Melina kunde man truga i lite mat, om hon var väldigt trött eller om vi skulle ut, men med Viola går det inte alls. Och så finns det dagar då hon är som ett bottenlöst hål. Rekordet är nog 280 ml vid ett och samma mattillfälle. Ändå äter hon fortfarande inte på natten. Jag trodde att hon eventuellt skulle vakna för mat nu när hon blir större men tydligen inte. Ingen är gladare än jag.

Dock uppstår det ett problem när hon sover hela nätterna. Hon behöver ju inte sova lika mycket på dagarna då. En del dagar är det bara korta stunder och då blir det nästan stressigt att hinna med allt det man ska utan en bebis på armen. Jo, för hon vill gärna sitta på armen. Det blir tungt i längden. Men vad gör man inte för att få nåt gjort…
Vid dopet tog morfar med sig barnstolen upp igen så den använder vi några gånger varje dag. Viola är dock inte så stadig än, det är lite vingligt, men den har gjort att jag några gånger fått äta/dela min mat även om jag får skynda mig. Jag undrar om hon inte blir hungrig av matdoft. Det slår nästan aldrig fel att hon vill ha mat när vi ska äta.
Vi har inte börjat med någon annan mat än ersättning än. Men eftersom hon inte ökar sina portioner utan bara frekvensen på ätandet så står gröten i skafferiet. I eftermiddag så! Jag har förstått att man helst ska vänta längre med maten. Men Viola är så stor redan så jag tror hon behöver lite mer substans. Det ska bli mycket spännande att se hur hon reagerar. Det tar ju flera veckor innan man är uppe i en hel portion så då är hon ju fem månader.

Storasyster ska självklart vara med. Storasyster ja. Hennes favorit! Det skulle inte förvåna mig om hennes första ord blir Melina. Eller pappa förstås. Hon ger honom långa intensiva blickar och leenden. 🙂 Hon har ganska nyss börjat prata också. Långa haranger som låter mer som prat än joller ibland. Undrar vad hon säger egentligen. Det är väldigt mysigt att lyssna på nåt annat ljud än gråt. Hon ser ganska belåten ut också. Det känns nog bra att kunna lägga sig i samtalet.
De hjärtliga skratten håller i sig. Lättast har Melina att få dem. När hon hoppar framför Viola. Det är redan en klassiker.
Något hon lärt sig den här månaden är att hålla i och ta saker. Man får passa sig nu. Det är väldigt behändigt att hon kan hålla i tyg eller leksak och tugga på dem men bordsdukar och hår är också kul tydligen. Och dessa nypor! Tjena! Tjejen har handmuskler! Fastnar håret i näven får man bända upp fingrarna annars sitter det kvar en tuss där. Jag tror hon tycker att det är spännande att smaka och känna på omgivningen. Det är väl ganska självklart. Mina kläder är också goda tydligen.Hon har ju sedan några veckor, ganska många, kunnat vända sig från rygg till mage. Detta har hon utvecklat med finess och vänder sig numera även åt båda hållen. Inte så ofta men det händer. Vid ett tillfälle chockade hon mig också genom att fortsätta runt och hamna på rygg igen. Hon blev nog lika förvånad… Hon gillar att ligga på mage. Det är ett bra perspektiv tycker hon. Så ibland kan hon ligga så långa stunder. När hon sen tappar tålamodet spänner hon kroppen i båge, ramlar framåt och slår huvudet i golvet. Inte så trevligt. Men snart inser hon nog att hon kan förflytta sig på det sättet. Igår kväll snurrade hon runt ett kvarts varv när hon låg på mage.

Maj blir en spännande månad!

Annonser

Viola tre månader

20130401-001758.jpg

Ja faktiskt så blev Viola tre månader redan förra helgen men sen var det ju påsk och så har vi haft potträningsprojektet den här veckan så det är fullt upp där hemma.

Tre månader. Alltså inte ens hundra dagar! Men ändå väger hon 6,3 kg och är 62,5 cm lång. Hon ökade 2 cm på två veckor så det går undan nu. Hon väger nu nästan två kilo mer än när hon föddes. Häftigt!
Det är bra att hon växer. Då vet vi att hon får i sig det hon ska. Hon har nämligen inte ökat portionerna nämnvärt. Från 70 ml första veckorna till 100 ml nu. Men det är ju i genomsnitt. Rekordet är 230 ml vid ett mål. Jag undrar var hon stoppar maten då.
Hon ammar fortfarande de droppar som finns men det blir kortare och kortare stunder. Hon är nog bättre på att suga nu.
Nåt som är trist är att hon de sista dagarna typ vägrar att ta flaskan om det inte är jag som matar. Jättetråkigt faktiskt. Det gör saker och ting mer skrikiga för Stefan om man säger så. Men det går väl över.

Hon är en stark liten tjej som syns på kortet. Hon tycker magläge är ok men inte mer. Men på rygg ligger hon gärna. Hon rullar från rygg till sidan och tillbaka igen. Men runt kommer hon inte. Hon är intresserad av att ta saker men det är inte alltid hon lyckas. Remmar, kläder och gosedjur är spännande att tugga på. Hon står eller sitter helst i knät. Ligga i famnen är nåt för småglin tycker hon. Hon skrattar och ler oftare nu. Mest åt Melina och folk som ler. Gärna med lite rörelse till. Melina tycker att det är helfestligt! Just nu hör jag henne prata, skratta och hicka med mormor och morfar (vi är i Mellerud) så hon är väldigt social. Hon gillar när folk sitter och pratar och lyssnar intensivt när man pratar med henne.

20130401-003155.jpg

Storasyster har vant sig mer vid att vara störst. Sammanbrotten kommer inte lika ofta och det är väldigt skönt. För två veckor sedan hade hon på sig trosor för första gången och nu har hon nästan inte blöja hemma alls. Bara på natten och vid nr två. Hon är så himla bra! Det klart att det blivit olyckor men inte alls så många som jag hade trott. Hon lär sig skitsnabbt! Det är dock svårt att komma ihåg när hon är mitt uppe i nåt annat. Men det kommer. Det är jag säker på. På dagis gick det inte alls. Men vi tar det hemma först. Jag är lycklig över allt hon kan redan! Resten kommer.

Violas sömnvanor är fortfarande väldigt oregelbundna. Ett tag där hade vi en bra ”rutin” när hon somnade vid tio-elva. Men sen var det tillbaka till tolv-ett igen. Det är tur att hon sover hela nätterna sen. Ja faktiskt. Sedan ett tag så vaknar hon sällan förrän vi väcker henne när jag och Melina går upp. Men det blir lite sömn. Om hon somnar halv ett tar det ett tag innan jag somnar själv och sen ska jag upp halv åtta. Det är en okej natt men i längden är det inte hållbart. I alla fall inte för mig. Den här sommartiden gör ju inte saken bättre.
Det som är svårt är att hon dagtid sällan är vaken mer än två timmar innan hon blir trött. Men just innan hon ska sova för natten kan hon slå till och vara vaken både tre och fyra timmar. Sedan skriker hon gärna en stund innan hon somnar. Som om hon vill markera att hon gör det med tveksamhet och motvilja. För att få ut det allra sista av dagen. Jag har försökt att skjuta på tider. Väcka henne tidigare och hålla henne vaken andra tider på dygnet. Men det fungerar inte bra.
Nu skriker hon hos mormor allt hon orkar. Mamma sa att hinna. Sova i deras säng men om hon skriker dör länge kommer hon upp med henne. Ha ha. Så ska det vara! Hon har inte lagt in skriköverväxeln än i alla fall.
När Melina var liten och några månader gammal skulle hon sova hemma på nedervåningen med mormor så jag fick sova ordentligt. Men ack vad jag sov dåligt. Nästan ingenting. Nu andra gången är det inte alls lika jobbigt att släppa iväg henne. Man lär av erfarenheter!

Och jag då till sist. Jag längtar tills Viola kan sitta vid bordet så vi kan äta tillsammans och hon får lite bättre överblick. Tyvärr har de nya riktlinjer vad gäller mat. Man ska helst vänta med fast föda tills de är sex hela månader! Med Melina var det fyra. Men vi kan väl börja lite i alla fall.
De här alldeles för korta nätterna känner jag tär på mig. Eftersom båda tjejerna sover på morgonen skulle jag allt bra gärna skjuta på dagis lite grann för allas skull. Nio skulle vara en bra tid att gå upp. Puh. Just nu är jag trött. Men det blir bättre. Jag vet. Viola ska ju bli lika fantastisk som Melina!

20130401-010532.jpg

Viola, redan två månader

20130226-001954.jpg

Nu är vår lilla tjej två månader. Idag frågade Melina om hon börjar prata snart. Nja, det dröjer lite då…
Är hon större nu? Ja! Hon äter inte så väldigt mycket större portioner men nog är det för kläderna börjar bli små. Overallen hon åkte hem från sjukhuset i börjar bli trång! Men hon klarar sig fortfarande utan flaska på natten. Jag är lycklig så länge det går.

Hon är ett tydligt barn. Om hon är glad, trött, hungrig eller irriterad visar hon det. Behöver nåt åtgärdas så ser hon till att det blir gjort. Hon hickar typ varje dag och lyckades charma hela kyrkan igår bara genom att just hicka. Intressant…
Hon sover bra på nätterna och de två senaste har hon somnat utan mig i munnen. Hurra! Jag kände mig väldigt instängd där ett tag när hon bara somnade när vi låg nära nära. Idag har hon sovit extremt mycket. Men i söndags var hon vaken mycket och sov små skvättar. Bäst sover hon på natten och förmiddagen.

20130226-002849.jpg

Viola älskar sin storasyster och storasyster älskar henne. De kan ligga och greja själva en liten stund men om Viola skriker får jag komma och ta henne. Melina har börjat uppskatta stunderna när det bara är hon och jag. Men krascherna, då hon tokgrinar och vill bli tröstad, är ganska många.

Jag då? Tja, jag sover bra men det monotona börjar kännas av. Särskilt nu när vi var hemma allihop många dagar i sträck. Jag tycker att jag bara matar, diskar och byter blöjor. Och det är väl typ så det är. Jag har ont i en axel till och från. Boven är nog delvis bilbarnstolen. Den är sååå tung att bära. Puh! Jag hade ont av den när Melina var liten också. Men på det hela taget har vår lilla familj det ganska bra nu. Bara vi får vara friska ett tag nu.

20130226-003848.jpg

En månad med Viola

bild(13)

Så plötsligt har det gått mer än en månad (faktiskt sex veckor). Det känns att det har varit hårt men välavlönat arbete. Jag har nästan anpassat mig till livet som tvåbarnsmor. Det jag inte har vant mig vid är avsaknaden av tystnad och ro och hur sjutton jag ska vara trevlig när jag sovit alldeles för lite. Och förstås var jag ska få plats i det här nya livet. Men det kommer väl antar jag. Melina och jag har våra duster och ibland är det svårt att veta om det beror på henne eller mig. Fast vi har väl rätt till dåliga dagar båda två.

Här tänkte jag sammanfatta lite om Violas första tid. Dels för min egen del men även för Violas. Med Melina var jag så duktig att jag skrev dagbok första året. Oj oj oj! Det kan jag ju glömma nu! Om jag lyckas skriva nåt varje månad är jag nöjd.

Så vad är det här för tjej egentligen?
Viola är ett nyfiket barn. Vi kan se att hon lyssnar intensivt och ogärna vill sova om det händer mycket. Redan när familjen hälsade på första gången höll hon sig vaken så länge hon bara kunde och sov lite grann för att vakna igen sen. Så många nya spännande röster att lyssna på. Ljud att lära sig och massa dofter kan jag tänka mig.
Hon har ofta ett bekymrat uttryck i ansiktet, rynkar på ögonbrynen och tittar intensivt, så det riktigt syns hur alla tankar far omkring där inne. Oj oj oj. Den här veckan har hon börjat le de första ljuvliga leendena, de som viskar om att det finns en fantastisk person därinne som håller på att blomma ut. Härligt rakt igenom faktiskt! Från och med nu kommer nyanserna bara att bli fler och fler och större och större. Hon har börjat göra lite ljud också. Prata lite. Det är mycket mysigt att lyssna på!

Hennes favoritmat alla gånger är bröstmjölk. Verkligen. Dock gör jag henne besviken många gånger varje dag när min mjölk tar slut långt före hon är mätt. Det räcker som förrätt så hon är tyst medan jag gör en flaska. Sen får jag fjäska lite med henne så hon börjar äta ur flaskan. Då först kommer hon på att det är okej. Det är skönt att äta sig mätt också. Än så länge räcker det jag har på nätterna. Det kommer ju en dag när det behövs flaska då också men det hoppas jag dröjer lite till. Viola är väldigt bestämd när det gäller milliliter. Det kan vara så att det saknas lite lite för att hon ska vara mätt. Hon skriker lika mycket ända tills hon är mätt. Intressant filosofi det där. Melina tröttnade och somnade till slut men inte Viola inte.

Att sova i egen säng är inte särskilt tilltalande för vår lilla tjej. Där sover hon då och då på dagarna om det passar. Men hon måste sova ordentligt när man lägger henne där. Än har hon inte somnat själv, annat än i babysittern. Den gillar hon skarpt. Lite gung på den så är hon tyst länge, eller somnar. Det beror på om hon är trött.
Någon riktig rutin har vi inte fått till vad gäller sömn. Men oftast sammanfaller hennes sömn med min. Nån gång mellan 23 och 01 somnar hon för natten och vaknar kanske när vi går upp. Fick hon skulle hon sova mer men Melina sätter stopp för det eftersom hon ska till dagis. I alla fall tre dagar i veckan. När hon vaknar tar det lååång tid. Det gör att jag hinner  vakna av hennes bök långt innan hon skriker. Hon ligger ju bredvid mig. Så det är inte mycket skrik om nätterna. Mycket skönt.
Vagnen tycker hon också om att sova i. Frisk luft och bilåkning är som sömnpiller för henne. Det är nog bara grov hunger som kan få henne att vara vaken då.
Viola har ett väldigt ombytligt humör. Hon kan vara nöjd och glad ena sekunden och sedan komma på att hon är hungrig. DÅ går världen under och hon tokskriker. Då är det bara mat som hjälper. Att trösta henne på annat sätt är svårt om hon är hungrig. Det går att vagga henne till sömns men det är svårt. Man får ha tålamod. Vi har försökt att få henne att ta nappen men hon ser lika oförstående ut varje gång. Ska jag ha en plastbit i munnen?! Tro inte att ni kan lura mig! Jag ser ju bröstet där ju! Fast det går lättare att ta nappen om det är någon annan än jag som håller henne.

Så mycket lek har det väl inte blivit än. Hennes favoritsysselsättningar är nog hittills ligga på skötbordet naken, massage, lyssna på när jag och Melina spelar piano och sjunger, prata lite i köket och lyssna på folk som pratar. Då och då vill hon gärna ligga själv, gärna plant på golvet eller på bordet. Det är nog skönt att sträcka ut kroppen. Hon ligger i babygymet ibland men det dröjer lite till innan hon uppskattar det helt tror jag.

Storasyster. Ja, hon är värd ett alldeles eget stycke. Viola gillar sin storasyster skarpt! Att lyssna på henne, få klappar av henne, sitta hos henne eller ligga i hennes säng. Och storasyster gillar henne tillbaka. Lika mycket om inte mer! Jag trodde inte att en treåring kunde vara så kärleksfull men Melina förvånar mig gång på gång. Hon ska klappa och pudra, gosa och hålla och säger så fina saker till henne. Direkt svartsjuka har inte visat sig än. Dock indirekt genom att hon vill bli matad, sitta i knät, ha hjälp med saker vi vet att hon kan och liknande. Men det är så det är. Jag önskar att jag hade mer uppmärksamhet att ge henne men det går ju liksom inte. Det är en fin balans. Jag vill ju kunna titta och prata med Viola när Melina är hemma också. Melina behöver också en omställningsperiod. Ett tag ville hon INTE vänta på sin tur alls. Nu är det lite bättre men det gäller att säga till Viola lika ofta att hon får vänta på sin tur så Melina hör det med.
Men mornarna när Melina kryper upp i min säng och vi ligger där alla tre i värmen och börjar morgonen långsamt långsamt. Det är sånt jag stoppar undan i hjärtat. Viola ska veta att hon är så otroligt älskad!

Första veckan