Äntligen fick jag träffa henne

20130613-000921.jpg

Idag fick jag träffa Inger Thörnqvist. Hon som har skrivit dikten ”Önskan” som jag har tonsatt och som Brukssånger nu ska ge ut. Jag letade efter henne i tre år (inte aktivt hela tiden då förstås) och nu satt hon där mitt emot mig. Coolt!
Vi har ju pratats vid på telefon men det var ändå häftigt att möta henne på riktigt. Hon var lika full av energi som hennes röst är.
Hennes bok ligger där på bordet också. Tänk som jag har letat!

Annonser

Sång: May her peace be with you

Förra veckan fick jag bestämma vad vi skulle sjunga på körövningen och då tog jag mod till mig och lärde kören en gospellåt som jag har skrivit. Det var längesedan jag skrev den men nu fick jag hjälp att arrangera klart den. Det är en avslutningslåt eller välsignelse om man så vill.
Jag valde ”her” i texten mest för att det kändes skönare att sjunga än det mer traditionella ”his”. Personligen tror jag inte att Gud har något kön. Han är större än så. Men för oss är det lättare att ha en relation till Gud om vi föreställer oss en person. Det vanligaste är nog att man ser Gud som en fader men varför inte känna efter hur det känns att föreställa sig Gud som en mor eller kvinna. Då kanske upplevelsen blir helt annorlunda.

May her peace be with you

(Klicka här för att lyssna på låten. Det låter vackert men spretigt som ett påskris eftersom den är helt ny för kören, men jag kan föreställa mig hur mäktigt det blir när vi lärt oss den.)

May her love be with you
May her joy be with you
And may her angels walk beside you
May her peace be with you
May her peace be with you

Listen Lord now I pray
Oh be near evry day
Stay right here come what may
I pray
Hear me Lord when I say
In your love I will stay
Oh Lord show me your wayI pray

Amen, amen.

Helt sanslöst! Världen är allt väldigt liten…

För något år sedan skrev jag en melodi till en fin dikt jag hittade på internet. ”Jag önskar dig inte guld…” Och nu vill Brukssånger använda den i höstens utskick. Görkul! Det enda var bara att jag var tvungen att ha författarens tillstånd. Jakten började.

Jag finkammade internet och hittade en blogg där dikten omtalades och Inger Thörnqvist själv hade kommenterat inlägget. Där stod det vad boken hette och var hon bodde. Hurra!
Men – jag hittade inte boken nånstans. Igår ringde jag kungliga biblioteket som ska ha alla utgivna böcker. Men nej. Bibliotekarien förklarade att den måste vara utgiven på eget förlag. Så där var det stopp. Men hon tyckte jag skulle ringa ett bibliotek i närheten där hon bor. Om hon är författare kanske de känner till henne. Jo, det är ju sannolikt.

Jag letade upp biblioteken i närheten av den lilla orten i Skåne där hon skulle bo. Det var runt åtta stycken! Suck! Det är väl bara att ringa runt då. Jag började med Hyltebruk.
– Jo, men hon brukar komma in och låna böcker här. Hon har berättat om sin dikt.
!!!!!!!!!!!! What!!!??? Där hade jag ruskig tur! Och så fick jag telefonnumret till Inger. Bara sådär. Helt otroligt!

Idag ringde jag Inger som blev jätteglad! Hon tyckte att det var jättekul! Sen ville hon höra den så jag fick snällt sjunga den där i telefonen. Ha ha! Inte min bästa prestation…
Inger berättade att sonen som hon skrev dikten till faktiskt bor i Karlstad. Oj då, häftigt!
– Ja, han jobbar på en privat ortopedklinik där.
– Okej, där var jag för någon vecka sen. Ska dit imorgon.
HUR stor är den sannolikheten???!!!

När vi hade lagt på tittade jag efter vad läkaren hette som jag var till. Han hette Thörnqvist. Så stor var den världen.

Alltså har jag träffat sonen till kvinnan som jag sökt i flera månader. Han som själva dikten är skriven til! Spännande! Detta blir en jättebra historia att berätta. 🙂

Julhälsning: ”Du är min. Jag är din.”

I höst, strax före jag blev sjukskriven, fick två av mina vänner barn. Nästan på samma gång. Jag tänkte mycket på dem och deras familjer. Mitt i vår egen längtan, som fortfarande inte är över. Och det blev en melodi, en refräng och sedan verser. När jag var klar insåg jag att detta är en sång som alla föräldrar skulle kunna sjunga för sina barn. Och jag tror även Maria såg på sin son med samma glädje och förväntan som vi ser på våra barn idag. En förälders kärleksfulla blick som möter barnets stadiga självklara. Jag tror att Gud ser på oss på samma sätt.

DU ÄR MIN. JAG ÄR DIN.

1. Du ljuvliga varelse som tar plats här mitt i
och tar våra hjärtan med storm.
Du är så liten men tar så stor plats
och ändrar vår tillvaros form.
Det stora blir smått, det lilla enormt.
Du vänder allting upp och ner.
Förundrad, förvånad upptäcker jag
att så mycket vackert vi ser.

Du min lille.
Jag bär dig så nära jag kan.
Du min lille.
Och hela mitt hjärta du vann.
Du är min. Jag är din.

2. Jag ser att du gömmer hemligheter
och glimrande tankar därtill.
Spar dem och dela ut dem en efter en
när världen är lite för still.
Då lyser du upp och påminner oss
om det unika du är.
Det är som om livet är lite mer helt
nu när just du är här.

Du min lille.
I din blick jag kärleken fann.
Du min lille.
Och all världens skuggor försvann.
Du är min. Jag är din.

3. Vart än livet bär dig, vart än vägen går,
följer jag stegen du tar.
Jag står på din sida, vill att du mår bra,
var än världens vindar dig drar.
Inga ord, inga mänskor, nej ingenting,
kan nånsin oss bryta isär.
Du är alltid, alltid min lille
oavsett hur stor du är.

Du min lille.
Jag har dig så nära jag kan.
Du min lille.
Jag vet att vår kärlek är sann.
Du är min. Jag är din.

Lyssna på sången genom att klicka här >>
Lyssna på sången, riktad till tjej, genom att klicka här >>
(Du min lilla…)

Ladda ner noter på ”Du är min. Jag är din.” (Tonart C), som inspelningen ovan.
Ladda ner noter på ”Du är min. Jag är din.” (Tonart D), lite ljusare och lättare att sjunga men lite svårare ackord.

 

Sång: Rakt igenom

Det här är en text som legat till sig några veckor. Så igår fick jag tid att umgås med den lite mer och då blev den klar. Vi läste en text på hemgruppen och pratade om den. Det kändes som en så skön tanke att någon faktiskt ser rakt igenom den jag är. Där jag inte behöver låtsas, faktiskt inte kan låtsas. Där jag är jag som jag är. Om det är Gud eller någon annan som ser en låter jag vara varje persons val. Men det är en stor trygghet att ha en sån plats. Den här är till dig I.

Rakt igenom
Klicka för att lyssna här >>

1.Jag satt där så nära,
men ändå långt ifrån
alla som sprang förbi.
Som om jag var i otakt
med mina egna steg
i oordning inuti.

Jag tror du satte mig ner, för att stilla mig
för att hålla mig tätt intill, du sa:
”Ditt hjärta får gärna slå i takt med mitt om du vill.”

2. Så står jag där plötsligt
uppgiven och trött,
på utslitenhetens rand.
Jag får ta all min oro
och lägga den så ömt
här i din varma hand.
Jag tror du står där bredvid, för att lugna mig,
för att hålla mig tätt intill, du säger:
”Ditt hjärta får gärna slå i takt med mitt om du vill.”

Du ser rakt igenom varje mask jag bär.
Lyfter en i taget och älskar mig som jag är.
Du ser rakt igenom alla lager som är jag.
Ser det värdefulla och älskar på nytt varje dag.

3. Sedan kommer det dagar
då krafterna tar slut,
och jag inte orkar mer.
När jag sitter där naken,
ensammen och rädd
så vet jag att det är mig du ser.
Jag tror du sätter mig ner, för att stilla mig,
för att hålla mig tätt intill, och säger:
”Ditt hjärta får gärna slå i takt med mitt om du vill.”

Du ser rakt igenom varje mask jag bär.
Lyfter en i taget och älskar mig som jag är.
Du ser rakt igenom alla lager som är jag.
Ser det värdefulla och älskar på nytt varje dag.

Uppbrott

Lyssna här >>

1. I ett ögonblick så är det över
En dag, ett år jag aldrig ser igen
Jag vet att jag har alla minnen jag behöver
För att gå vägen fram, lämna min hamn

2. För varje sekund jag lever är jag tacksam
För varje dal och för resan upp igen
Jag vet att jag vill vara nyfiken och förnöjsam
Om än stark eller svag fyller under min dag

Det jag har nu jag spar
Varmt och ömt här inne
Den tid som gått det jag förstått
Blir ett värdefullt minne
Det som blir min grund
Nu i den stund
När jag vill öppna mitt sinne
För en ny tid
För nya liv

3. De timmar som går, de goda och de trista
De drar förbi exakt i samma takt
Kan ej stanna upp eller öka på det minsta
För det är inte jag som vänder natten till dag

Det jag har…

Den här sången har jag kämpat med under våren. Jag fick tidigt veta att flera vänner och bekanta skulle flytta/byta jobb/börja skola/gå i pension. Det är sällan så många gör det samtidigt och jag kände att jag behövde skriva något om detta. Jag skrev refrängen tidigt i våras och sedan fick den ligga till sig. Sen blev det verser till också. Men det var som om det var svårt att skriva klart den, förmodligen för att avskedet blev tydligare då.

Men i vilket fall. Sången handlar om att bryta upp. Det är så jag hoppas att jag kan känna den gången jag bryter upp från det kända och går mot okända marker. Jag har skickat den med mina vänner. Som en hälsning.

Jag vet att han vet – påskdagsparty

Idag firade vi påskdagens under med en ordentlig påskgudstjänst! Vi sjöng med gospelkören så det rungade i hela huset! Jag sjöng solo på en sång tillsammans med Wenke som vi sjöng förra året en gång också. Men den här gången blev det speciellt. Orden blev liksom levande och luften vibrerade! Jag gick tårögd därifrån. Den passade verkligen mig idag.

Jag sjöng introt och första versen:
”Looking back over my life,
I’ve seen His promises are true.
I’ve never been forsaken,
He’s always seen me through.
This hope that I have within me
is knowing that He’s always there.
Healing all my heartaches
and calming all my fears.”

Och orden jag sjöng i vampen var lika starka.

”I’m no longer afraid, for the way has been made.
Oh what sweet relief, to know my life is complete.”

Ord som gick rakt in i hjärtat idag. Och imorgon.
Det var verkligen en upplevelse…
Här kan du lyssna själv: My Father Knows

De andra sångerna vi sjöng gick också bra. På Smile var det dock offergång, alltså att alla skulle fram och lägga pengar i kollekten så ljudet är lite sisådär. Jag är förvånad att det blev så bra som det blev. Detta är förresten inspelat med telefonen. Med det i åtanke tycker att jag att det är riktigt bra. Tack för idag min kära kör!

I Just Cant Give Up Now

More Like Him

Smile

En ny fin dag med vårregn och härligt musicerande

20120328-211734.jpg

Så var den här dagen över. Det känns skönt på nåt sätt, fast lite sorgligt. Wenke och jag har ju övat till detta i flera månader och nu är det spelat och klart. Vi spelade några av mina låtar i Barnens Katedral på kulturcaféet där. Det var jätteroligt att få sjunga låtarna tillsammans med någon, fantastiskt roligt! Det blev så himla bra tillsammans. Det var en ren njutning! Det ska bli fler andrastämmor framöver. Och Janne som spelade piano ska ha ett stort tack! Han är läskigt duktig och är så himla bra på att improvisera. Där ligger mitt knackiga spelande i lä… Det är så himla gött att spela musik med duktiga musiker.

För den som vill lyssna kan man göra det här. Om man högerklickar på länken och sparar ner filen har man vips låten på datorn. Piffigt va? Lyssna och njut – av pianospelet åtminstone… Om du inte lyssnar på alla tycker jag att du ska lyssna på de med gitarr och de vi sjunger tillsammans. Det blev så himla bra!

1. När orden kommer inifrån (gitarr, Wenke och Louise)

2. Vilket under (piano, Wenke och Louise)

3. I min moders famn (piano, Louise)

4. Ny dag (gitarr, Wenke och Louise)

5. Vår egen sång (piano, Louise)

6. I said a prayer (gitarr, Wenke och Louise)

7. Bön för en vän (piano, Louise)

8. Lyssnar utan ord (gitarr, Wenke och Louise)

9. Aftonpaus (piano, Louise)

10. Frid (piano, Wenke och Louise)

Louise

Vår egen sång

Lyssna här >>

1. Ligger ensam och vaken. Kan inte sova än.
Just nu finns det ingen ro inom mig. Än sen.
Jag tänker på det som jag kunde gjort på annat sätt.
På det som jag ångrar, som inte glöms så lätt.
Säg att du hör mig, att du förstår.
Att du förlåter mig. Att kärlek består.

Ge mig en hand att hålla i.
Ge mig en famn att falla i.
När livet går sin gilla gång.
Så häll din kärlek över mig.
Med varma händer håll om mig.
Så sjunger jag vår egen sång.

2. Det blir många ledsamma timmar på ett år.
Det känns som jag kunde drunkna i dem då och då.
Men tiden som bär mig gnistrar ändå till ibland
av strålande männskor på hopplöshetens rand.
De som du sänder, de som berör.
som säger de tror på mig, som når innanför.

Ge mig en hand…

3. Det finns dagar jag inte vill gå ensam alls.
Då jag av tvivel, rädsla, missmod överfalls.
Jag biter ihop och undrar om jag orkar nu
att stå för mig själv, min klippa det är du.
Så när du ser mig så som jag är.
Säg att du tror på mig, säg att det bär.

Ge mig en hand…

 

Jag har länge försökt skriva en välsignelse. Men den vägen var lång. I vägkanten har jag hittat många sånger. Däribland denna. Jag tycker mycket om refrängen. Den är skön att sjunga.
Man kanske kan säga att det är en bön om välsignelse i alla fall.