Mammaminne: När jag sov nio timmar i sträck

Jag minns det som det var igår (eftersom det var igår).
När jag sov hela natten och vaknade lite före klockan. Och något kändes annorlunda. Jag var inte trött. Mina små blå var inte fulla med grus eller sved. Jag spenderade hela dagen i nåt slags energiskt tillstånd. Tröttheten överföll mig inte när jag slappnade av för ett ögonblick.

Hoppas att jag får uppleva det igen någon gång för det var freekin’ amazing!
Dock betvivlar jag det ganska skarpt. En snorig förkylning som vi fick i välkomstpresent från dagis skakade mig bryskt tillbaka till sömnbristens eviga välde. Sådär ja ja den bestämt. Du ska inte tro nåt. Jag bara retades lite.
En del säger att det går över.
Jag säger: Det tror jag när jag ser det. Eller inte ser det eftersom jag sover då.

Annonser

En månad med Viola

bild(13)

Så plötsligt har det gått mer än en månad (faktiskt sex veckor). Det känns att det har varit hårt men välavlönat arbete. Jag har nästan anpassat mig till livet som tvåbarnsmor. Det jag inte har vant mig vid är avsaknaden av tystnad och ro och hur sjutton jag ska vara trevlig när jag sovit alldeles för lite. Och förstås var jag ska få plats i det här nya livet. Men det kommer väl antar jag. Melina och jag har våra duster och ibland är det svårt att veta om det beror på henne eller mig. Fast vi har väl rätt till dåliga dagar båda två.

Här tänkte jag sammanfatta lite om Violas första tid. Dels för min egen del men även för Violas. Med Melina var jag så duktig att jag skrev dagbok första året. Oj oj oj! Det kan jag ju glömma nu! Om jag lyckas skriva nåt varje månad är jag nöjd.

Så vad är det här för tjej egentligen?
Viola är ett nyfiket barn. Vi kan se att hon lyssnar intensivt och ogärna vill sova om det händer mycket. Redan när familjen hälsade på första gången höll hon sig vaken så länge hon bara kunde och sov lite grann för att vakna igen sen. Så många nya spännande röster att lyssna på. Ljud att lära sig och massa dofter kan jag tänka mig.
Hon har ofta ett bekymrat uttryck i ansiktet, rynkar på ögonbrynen och tittar intensivt, så det riktigt syns hur alla tankar far omkring där inne. Oj oj oj. Den här veckan har hon börjat le de första ljuvliga leendena, de som viskar om att det finns en fantastisk person därinne som håller på att blomma ut. Härligt rakt igenom faktiskt! Från och med nu kommer nyanserna bara att bli fler och fler och större och större. Hon har börjat göra lite ljud också. Prata lite. Det är mycket mysigt att lyssna på!

Hennes favoritmat alla gånger är bröstmjölk. Verkligen. Dock gör jag henne besviken många gånger varje dag när min mjölk tar slut långt före hon är mätt. Det räcker som förrätt så hon är tyst medan jag gör en flaska. Sen får jag fjäska lite med henne så hon börjar äta ur flaskan. Då först kommer hon på att det är okej. Det är skönt att äta sig mätt också. Än så länge räcker det jag har på nätterna. Det kommer ju en dag när det behövs flaska då också men det hoppas jag dröjer lite till. Viola är väldigt bestämd när det gäller milliliter. Det kan vara så att det saknas lite lite för att hon ska vara mätt. Hon skriker lika mycket ända tills hon är mätt. Intressant filosofi det där. Melina tröttnade och somnade till slut men inte Viola inte.

Att sova i egen säng är inte särskilt tilltalande för vår lilla tjej. Där sover hon då och då på dagarna om det passar. Men hon måste sova ordentligt när man lägger henne där. Än har hon inte somnat själv, annat än i babysittern. Den gillar hon skarpt. Lite gung på den så är hon tyst länge, eller somnar. Det beror på om hon är trött.
Någon riktig rutin har vi inte fått till vad gäller sömn. Men oftast sammanfaller hennes sömn med min. Nån gång mellan 23 och 01 somnar hon för natten och vaknar kanske när vi går upp. Fick hon skulle hon sova mer men Melina sätter stopp för det eftersom hon ska till dagis. I alla fall tre dagar i veckan. När hon vaknar tar det lååång tid. Det gör att jag hinner  vakna av hennes bök långt innan hon skriker. Hon ligger ju bredvid mig. Så det är inte mycket skrik om nätterna. Mycket skönt.
Vagnen tycker hon också om att sova i. Frisk luft och bilåkning är som sömnpiller för henne. Det är nog bara grov hunger som kan få henne att vara vaken då.
Viola har ett väldigt ombytligt humör. Hon kan vara nöjd och glad ena sekunden och sedan komma på att hon är hungrig. DÅ går världen under och hon tokskriker. Då är det bara mat som hjälper. Att trösta henne på annat sätt är svårt om hon är hungrig. Det går att vagga henne till sömns men det är svårt. Man får ha tålamod. Vi har försökt att få henne att ta nappen men hon ser lika oförstående ut varje gång. Ska jag ha en plastbit i munnen?! Tro inte att ni kan lura mig! Jag ser ju bröstet där ju! Fast det går lättare att ta nappen om det är någon annan än jag som håller henne.

Så mycket lek har det väl inte blivit än. Hennes favoritsysselsättningar är nog hittills ligga på skötbordet naken, massage, lyssna på när jag och Melina spelar piano och sjunger, prata lite i köket och lyssna på folk som pratar. Då och då vill hon gärna ligga själv, gärna plant på golvet eller på bordet. Det är nog skönt att sträcka ut kroppen. Hon ligger i babygymet ibland men det dröjer lite till innan hon uppskattar det helt tror jag.

Storasyster. Ja, hon är värd ett alldeles eget stycke. Viola gillar sin storasyster skarpt! Att lyssna på henne, få klappar av henne, sitta hos henne eller ligga i hennes säng. Och storasyster gillar henne tillbaka. Lika mycket om inte mer! Jag trodde inte att en treåring kunde vara så kärleksfull men Melina förvånar mig gång på gång. Hon ska klappa och pudra, gosa och hålla och säger så fina saker till henne. Direkt svartsjuka har inte visat sig än. Dock indirekt genom att hon vill bli matad, sitta i knät, ha hjälp med saker vi vet att hon kan och liknande. Men det är så det är. Jag önskar att jag hade mer uppmärksamhet att ge henne men det går ju liksom inte. Det är en fin balans. Jag vill ju kunna titta och prata med Viola när Melina är hemma också. Melina behöver också en omställningsperiod. Ett tag ville hon INTE vänta på sin tur alls. Nu är det lite bättre men det gäller att säga till Viola lika ofta att hon får vänta på sin tur så Melina hör det med.
Men mornarna när Melina kryper upp i min säng och vi ligger där alla tre i värmen och börjar morgonen långsamt långsamt. Det är sånt jag stoppar undan i hjärtat. Viola ska veta att hon är så otroligt älskad!

Första veckan

Mammaminne: ”Jag älskar dig hela världen.”

Du fick bada med skum igår. Det var så roligt att du glömde bort badleksakerna…
Eftersom vi tog en så sen tupplur tänkte jag att du skulle trötta ut dig ordentligt. Det gick väl så där.

Du tycker mycket om din nya säng. Det är skönt. Den är fylld med massor av gosedjur och mjuka kuddar och täcken. Dessutom kan du sova lite hur som helst i den. Det tycker du om. Det finns plats för vattenflaskan så du kan dricka precis när du vill och du kan dessutom gå ur och i själv. Den där sista biten hade jag inte tänkt igenom riktigt dock. Det verkar som att du hellre går i än ur. Det blir svårare att få dig pigg på morgonen när du kan smita upp i de goa täckena alldeles för snabbt.

Igår kväll hade du lite svårt att komma till ro. Du sjöng, pratade och flyttade runt gosedjur. Vid nio gick jag upp och pratade med dig en sista gång. Jag förklarade att det är natten och att alla ska sova.

Du har nog hört mig säga att jag älskar dig många gånger. Och igår när jag sa att jag älskar dig mest i hela världen så sa du till mig: ”Jag älskar dig hela världen.”

Mitt hjärta rann ut i en liten pöl så jag fick hälla upp det i en hink för att ta med mig ner. Kanske förstår du inte riktigt innebörden, kanske kommer du att säga det till skorna imorgon, men kärleksfullt var det.

Du är kärleksfull.

Full av kärlek.

Att sjunga föräldraledighetens lov

20120110-235614.jpg

http://www.ordmagi.com/musik/Mammasangen.mp3

Tillbaka på dagis idag och Melina var alldeles lycklig! Hon ville inte åka hem. Men hellre det än tvärt om.
Länken överst går till en sång jag skrev om vårt stilla liv när jag var föräldraledig och Melina var sittande och väldigt behändig. Det är en minnessång som tar mig tillbaka till den känslan av ro som jag faktiskt hade då. Den tiden var så värdefull.

Egentligen skulle sången ha barnvagnshjul mot grusväg i bakgrunden. Det hade varit perfekt.

Dagens mysigaste

Vi skulle gå upp för trappan och självklart skulle dina gosedjur med.
Katten (som nyss upptagits i umgänget igen efter en lång tids utfrysning) och vovven (som har något liknande rockstjärnestatus i dina ögon).
Men när vi kommer fram till trappan inser du att det är bättre att jag bär djuren. Först ger du mig vovven. Men innan du fortsätter letar du noga upp båda öronen och känner igenom dem med dina små fingrar. Det är nog bland det mysigaste du vet. Som att du behöver en extra dos gos för att orka trappan. Sedan får kattens svans samma behandling innan du vänder dig om för att bestiga trappan.
Det är kärlek det. Aldrig ska jag förringa ett gosedjur.

Säffle flygklubb

I lördags åkte jag och Melina till Säffle för att vara med på 50-års-jubiléet! Säffle flygklubb. Jag har spenderat många somrar där. Att komma tillbaka dit är lite som att komma hem. Som vi lekt och grejat i varenda hörn…

Mamma blev också lite nostalgisk. Hon fanns sig snabbt till rätta bakom disken där hon kokat så otroligt många koppar med kaffe. I drickautomaten hängde det alltid kall dricka för tre kronor. Och skylten uppe till höger är äkta flygarklotter. Den sitter på en list i uppehållsrummet. Kopparna på väggen hängdes upp där under vår tid för att spara plastmuggar. Pappas och Simons skyltar och koppar fanns fortfarande kvar. Det var bara att använda dem igen.

Det var otroligt roligt att se så många kända ansikten. De flesta kände nog inte igen mig direkt. Men många var sig lika så jag kände igen dem. Lite flyg blev det också. Men helikoptern är en modell. Och ja, den bilden är faktiskt åt rätt håll. Han flög den mindre än en meter från marken på det sättet. Någon undrade om om han skulle klippa gräset.

Melina fann sig till rätta och tyckte nog att traktorn var roligast. Nyckeln satt i så hade vi lämnat henne där hade hon nog stuckit.

Ibland känns det som att tiden står still på vissa ställen eftersom samma saker finns kvar så många år. Den där vågen minns jag att vi lekte med. Vinghållaren var rolig att sitta på och asfalten var lika bucklig. De döda flugorna förknippar jag också med klubben. Jag tyckte så synd om de som dött en törstig död uppe i flygtornet.

Det var ett tag sedan. Tjugo år drygt. Men riktigt roligt hade vi! Vem fick flyga varje år liksom?!
Det ska bli ruskigt spännande vilka äventyr vi får ta med Melina på i framtiden. Det som hon kan titta tillbaka på när hon blir vuxen.

Mammaminne: Söndagmorgon

Idag vaknade du åtta. Lagom. Helt okej. En del kanske skulle tycka det var tidigt en söndagmorgon men jag måste nog säga att mornarna är mina favoriter. Då är du hungrig, så mycket vet jag. Och på bra humör. Vi sätter på radion medan du äter ett rån så att du inte förgår av hunger. Du säger till då. Med bestämdhet.

Efter frukost rotade vi runt lite. Läste en bok, plockade bort saker, tittade lite på barnprogram. Jag la mig i soffan för att vila ögonen en stund. De sved så där obehagligt. Du ville självklart sitta hos mig. Så låg vi i soffan och kikade på Barnkanalen. I alla fall tio minuter låg du kvar där. Tullade på mitt finger. Jag försökte ordna ditt hår. Det gick inte. Sen ville du självklart sitta själv. Men du satt kvar i soffan ett tag faktiskt. Det var mys på hög nivå! Det är tur att barnkanalen faktiskt sänder sånt som vuxna kan titta på också…

Du försökte krama katterna idag. De blev alldeles överraskade och perplexa! Vad sjutton gör hon??? Men du slog inte eller drog i pälsen. Lade bara armarna om dem och höll en stund. Du är så snäll och ömsint.

Sov gott min älskade tjej!