10 fantastiska år!

img_0159

img_6391

vattenfart2

Stolt pappa

Kilene4

Mor o dotter2

Sådan mor sådan dotter

Goding1 (12 of 14)

Kilene8

Mina älsklingar4

Finast

Finast

melina-och-pappa-busar

_MG_9755

Kotten

DSC03970

20111030-224616.jpg

_MG_1871 webb

_MG_2512

_MG_2731

20120407-230959

20120819-223446.jpg20120923-202918

20130101-001741.jpg

20130107-211658.jpg

20130209-195400.jpg

Fotografering22

Dop8

Fotografering5

Vitsippor13

20130621-084144.jpg

925858_237419683123039_895577101_a  20140115-003708.jpg 20140115-003646.jpg Web12 Tjejerna620140615-012226.jpg

20140615-012236.jpg

IMG_7065

 

Jag talar i bilder istället för ord.
Ord räcker liksom inte till.
Jag skulle aldrig hinna berätta om de tio år vi haft tillsammans.
Men jag ser, och jag känner i hjärtat.

Tack för att du följer med mig på äventyret livet, Stefan!

Jag älskar dig!

IMG_7328

Annonser

Trevlig alla hjärtans-dag!

Den här tavlan såg jag på nätet för ett tag sedan och bestämde att en sån ska vi ha här hemma. Stefan fick den igår. Det är en bild som han tycker mycket om.

Texten tycker jag om eftersom den drar från ”jag” till ”vi”. På engelska kan ju ”you” betyda ”ni” och det är så jag läser den. ”Glöm mig – jag älskar oss”.

Bilden är högupplöst så det är bara att ladda ner och printa för den som vill.

Ha nu en fin alla hjärtans-dag och ta hand om varandra!
Själv ska jag ta hand om mig själv genom att gå och sova nu när nässprayen gjort sitt.

Det handlar om hopp

Vi lever i illusionen av att livet är lugnt. Att vi har kontroll.

Så bryts vattenytan av några få ord. Från en mun till ett öra. Orden som vänder upp och ner på hela världen.

Plötsligt är den älskade själen inte närvarande i världen längre. Och ens egen själ försvinner ner i avgrundsdjup sorg. Vardagen går sönder. Glädjen försvinner ner i hålet.

Det enda som får plats är vreden. Ilskan. Förtvivlan. En saknad så skarp att hjärtat får skärsår.

Själen skriker. Sorgen förvrider och upprör. Vi låter den koka och värka.

Med tiden kommer distans till det vilda. Även om det alltid är skrämmande nära. Lika nära som minnena.

På något vidunderligt sätt klarar vi av att skapa vardagen på nytt. Runt saknaden och sorgen.

Men den försvinner aldrig. Skärsåren i hjärtat må sluta blöda men värkande ärr finns alltid kvar. Och de är viktiga. De berättar om en kärlek så stark att det gjorde fruktansvärt ont när den slets sönder.

Smärtan finns alltid kvar. Varje gång vi möter det dagen avslöjar och vet att den så saknade själen inte får ta del av den gåvan. Orättvisan.

Men samtidigt visar det ärrade hjärtat att vi älskat. Att kärleken satte spår. Att den fortfarande finns kvar.

Det är ett stort ansvar.
Att bära vidare kärleken.
Att visa att den är värd all den tunga förgörande smärtan.
Att det är kärleken som till sist bär upp resten av världen.
Att kärleken inte tar slut bara för att det gör ont.

Det handlar om hopp.