Bröllopsfoton – våra egna! Och dopbilder förstås.

Fotografering23 Fotografering22   Fotografering18 Fotografering17 Fotografering16 Fotografering15 Fotografering14 Fotografering13 Fotografering12 Fotografering11 Fotografering10 Fotografering9 Fotografering8 Fotografering7 Fotografering6 Fotografering5

Fotografering1Fotografering4 Fotografering3 Fotografering2

Fotografering21 Fotografering19Fotografering20

Maria Starrin är det som har tagit dessa vackra bilder på oss! Tack! Det kändes konstigt att själva bli fotade. Annars brukar det ju vara jag som regisserar. Nu kunde jag bjuda på många olika poser. Inga problem. Ha ha! Viola tyckte att det var ganska kämpigt och somnade efter att vi tog bilderna på henne. Tack Wenke för att du tog hand om henne en stund.

Vi tog de här bilderna på lördagen, dagen innan dopet, och samtidigt pågår full körövning i kyrkan. Men det märks inte. Det var lite svårt att prata dock. Men i trapphuset är det ingen som ser vad man gör… Det är himla roligt att bilderna blev så bra och att vi kunde vara i den kyrka som är vår hemkyrka!

Detta är bilder jag kommer att njuta av resten av livet. Så himla härligt!

Annonser

En helt fantastisk dag!

Vill du hänga med på en av de mest fantastiska dagarna i mitt liv? Det blir mycket bilder, men det kanske du kunde räkna ut…

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Vår fina Kristina gjorde oss den äran att förrätta dagen. Hon skötte det som ett proffs som vanligt. Det känns så skönt att ha någon trygg vid ratten.

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Vi täckte dopfunten med tyg som barnen fick hjälpa till att ta bort. De var fria att dansa så mycket de ville hela tiden. Det var nog bara de minsta som gjorde det men de hade kul för oss allihop. Snälla Kajsa och Wenke spelade till sångerna vi sjöng. Superbra att få så bra stöd!

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Sedan hjälptes vi åt att fylla dopfunten. Alla som ville fick gå fram och hjälpa till. Det blev en fin stund! Kul att hjälpas åt!

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Min kära bror, som är fadder till Viola tillsammans med Torben, sjöng ”Handens fem fingrar” och hade all Violas uppmärksamhet.

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Sen var det dags för dop. Barnen gick fram och tittade och Melina hjälpte till att torka av vattnet. Viola tyckte att det var mycket roligt att vara i centrum!

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Efter dopet lämnade jag över Viola till Simon och så fick faddrarna sätta sig. Vi skulle läsa en ”dikt” men vi gjorde en kupp och…

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

…hämtade brudbuketten! Det var chockartat för många i församlingen! Jätteroligt!

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Så äntligen fick vi säga ja och bli varandras. Härligt!

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Sen tände alla som ville ljus. Melina tände tydligen sitt själv. Gaahh! Men det gick ju bra. Hon sprang runt så fort att jag inte hann med där.

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Sen fick de som ville fota och vi lyssnade till ”För kärlekens skull”. Så vackert!
Melina blev dock väldigt ledsen eftersom vi gifte oss utan henne. Det var inte riktigt läge att förklara saker och ting där och då. Men vi har pratat om det sen. Ack så ledsen hon var…

Foto: Marie Lundström

Foto: Marie Lundström

Den obligatoriska gruppbilden! Nu minns vi alltid vilka som var där!

Festen1

Sen gick vi upp en våning och hade fest! Det blev en blandning av dopkalas och bröllopsfest.

Festen2

Min kära mor hade bakat mycket delikata pajer och barnen fick den stora äran att dekorera tårtorna! Det blev nog de finaste brölloptstårtor jag någonsin sett!

Festen3

Festen4

Vi skålade i lite bubbel.

Festen5

Festen6

Festen7

Festen8

Vi hann till och med öppna Violas presenter. Melina hann dock hjälpa mig lite väl mycket och rörde ihop allting på bordet! Så om du gav oss en gåva och jag inte vet vad det var så ta inte illa upp… Jag hade inte en chans.

Å! Det var så mycket barn, så mycket kärlek, så mycket skratt, så mycket kul! En helt fantastisk dag! Väl hemma (typ nio) var vi fantastiskt trötta. Kanske inte riktigt redo för vardag morgonen efter men den kom ändå.

Allt som allt blev det en fest som var precis som oss. Busig och oväntad. Jag kan nog inte tänkta mig ett bättre sätt vi kunde ha gjort det på! Precis lagom på alla sätt!

Tack alla som kom och gjorde detta till en så otroligt fantastisk dag! Och lite extra tack till de som medverkade, ni som fotade (Marie Lundström i kyrkan och Torben Tildeberg på festen efteråt – tack tack) och hjälpte oss att städa. Det var guld värt!!!

Jag älskar dig Stefan! Detta gjorde vi bra!

The ring of love

Jo, igår snubblade jag över en av de bästa bilderna jag har tagit. Och den är ganska anonym, avslöjar inget om de andra bilderna så jag måste få dela med mig av den. Jag tycker verkligen om den!

Det är en bibel som är underlaget. Jag försökte ställa ringen i mitten för att skapa en skugga formad som ett hjärta. Men det gick inte. Ringen hade för runda kanter. Men jag fotade ändå. Det var sånt vackert ljus. I kameran fick jag sedan se att själva boken bildade ett hjärta istället. Ett stort mjukt hjärta som ringen får vila på. Mer symboliskt kan det ju bara inte bli.

Historien om plånboken som försvann

Jag fotade ett vackert bröllop igår. Med en stilig man och en vacker kvinna som hade riktigt roligt! De var inte ett dugg nervösa vilket gör allt enklare. Bilderna blev jättebra men jag måste ju vänta med att visa dem här tills de själva har sett dem. Men lite detaljbilder blir det nog framöver. Som aptitretare…

Jag insåg att jag fortfarande inte har bloggat om de två bröllop som jag fotade i maj förra året. Det borde jag göra här framöver. Det var många fina bilder då också. Det vore ju smart att visa upp bilderna jag har om jag nu vill ha fler jobb… Lite logiskt så att säga. 🙂

Men då till plånboken. Den tog jag med mig igår för att ha pengar till parkeringsbiljetter. Men jag tog den aldrig från bilen. Jag la den i korgen tillsammans med alla andra saker jag hade haft med mig.
Men idag hittade jag den inte någonstans. Jag fick åka till kyrkan utan plånbok. Trots att jag letade igenom bilen. Den var ju dessutom tom så jag borde kunnat hitta den enkelt. Jobbiga tankar flög igenom mitt huvud. Spärra kort, ringa polisen, beställa nytt körkort, förnya massa andra kort… Men när Stefan gick ut för att sätta fast barnstolen igen bad jag honom titta igenom bilen igen. Nya fräscha ögon kanske ser sånt jag inte ser. Och ja, han hittade den. I bagagen! Under, ja UNDER vagnen som står där. Där hade jag INTE lagt den. Det är jag fullständigt säker på. Fullständigt.

Den enda lösningen jag kan komma på till detta mysterium är ganska osannolik. Men i baksätet låg ett stort lakan som brudparet suttit på. När jag gick in igår drog jag ut lakanet med en snärt. Alltså måste plånboken hamnat utanför korgen och med snärten flugit och landat längst bak i bilen. Vardagsspänning när den är som bäst…

Imorgon är det äntligen vardag igen. Både jag och Stefan har fått en sväng av Melinas förkylning. Hon är nästan frisk nu. Och gnälligare än någonsin. Halva dagen har hon gråtit och skrikit och vårt tålamod är nästan slut. Mammig är hon också. Och så vägrar hon äta. Det är tuffa måltider. Det måste ju till mat för att återhämtningen ska fungera bra. Suck… Nu har hon äntligen somnat. Det var mycket skrik i samband med det också.

Nu ska jag titta på mer vackra bilder. Det är vila för själen det.