Vaggvisa för vuxna

Jag tycker om vaggvisor. Det är något särskilt som händer när man hör musik innan man ska sova. Jag inbillar mig att den kanske följer med in i drömmen. Och på den här platsen – med grundtryggheten säkrad och där lugnet råder – där tycker jag är en bra plats att börja drömma.
Och det där med att Gud måste vara man – nej, det tror jag inte alls. Som mamma till ett par år tillbaka tror jag att Gud är en förälder som ser till sina barn och ger dem det de behöver. Ibland genom en fadersgestalt och ibland genom en modersgestalt. Eftersom jag själv är mamma är det här var jag skulle vilja att mitt barn startar sina drömmar.

 

I min moders famn

http://www.ordmagi.com/musik/I_min_moders_famn.mp3

Jag vilar i min moders famn
i örat viskas ömt mitt namn
Du lugnar mig med orden:
”Släpp nu allt som världen har,
nu finns bara vi två kvar,
en liten stund på jorden.”

Du lyfter bort mitt inre brus
och själens tunga vassa grus
och hjälper mig att bära.
Livet som jag fått av dig
lever du tätt intill mig
så att du har mig nära.

Så här mitt upp i kärleken
bland tilliten och omtanken
där kan jag börja leva.
Trygg och lugn i tanken sen.
Jag får känna friheten
om hjärtat än må treva.

Och när jag faller litar jag
på att du tar ett stadigt tag
står stark och fast här bredvid.
När sen livet svajar till
står du rotad och du vill
älska mig för alltid.

 

Text och musik: Louise Andersson
6 januari 2012

 

 

 

Annonser

Gud. Nu är det på allvar.

Det är inte ofta jag säger till på skarpen.
Men idag… Så gör jag det.

Jag har en god vän. En nära vän. Som mår dåligt.
Som har tappat fotfästet. Men som ändå håller sig kvar med näbbar och klor.
Men det räcker liksom inte.

Nu är det på allvar. Min vän behöver ett par av dina änglar.
Som kan vara med hela hela tiden.
Där vår kärlek och omtanke inte räcker längre måste din ta vid.
Vi klarar inte detta själva.
Det gör vi inte.

Så nu. NU! Skickar du genast ett par, gärna ett par hundra, fridfulla
kärleksfulla, stadiga änglar som kan trängas i sängen med min vän. Som är
så stadigaatt min vän kan luta sig på dem, falla på dem, sparka på dem,
gråta på dem, dra i dem, skälla på dem… Nu genast!

Eller så sitter du där själv. Du tycker ju om det också. Och det är helt okej för mig.

Du som läser detta – be med oss.

Och Gud. Nu gör du som jag säger.