Hur var det att börja jobba då?

Undrar du nyfiket och förväntansfullt…

Det var härligt!

Vuxna människor med kloka tankar som pratar utan att behöva ta paus för skrik.
Jag fick vara tyst och lyssna.
Tystnad.
Äta själv utan att mata.
Spännande planer och projekt att ta tag i.
Sa jag att det var tyst emellanåt?

Det var glassigt att sitta på en stol och arbeta med hjärnan. Nästan så jag förväntade mig att någon skulle storma in och säga: ”Aha! Här sitter du alldeles barnfri! Här, du kan mata det här barnet medan du skriver.”
Men det var ingen som gjorde det. Puh!

Men sen kom jag hem och överfölls av verkligheten. Det var som om min kropp förväntade sig att barntiden var över. Och nu skulle den jobba OCKSÅ?! Fast sen kände den sig lurad. Jobbet varade ju bara två dagar. Hallå eller!

Nästa vecka blir det också bara två dagar jobb. Sen ska jag skola in. Men sen. Heltidsjobbet skimrar som en hägring vid horisonten på väg att rädda mig från tålamodsbrist och brist på sinnesnärvaro. Jag längtar efter dagen då jag längtar ordentligt efter att åka hem och göra mammajobbet igen. Mina barn längtar jag alltid efter men inte monotonin.

Klockan är 00.44. Jag nattar för tredje gången. Det här tror jag inte att jag nånsin kommer att längta efter…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s