En månad med Viola

bild(13)

Så plötsligt har det gått mer än en månad (faktiskt sex veckor). Det känns att det har varit hårt men välavlönat arbete. Jag har nästan anpassat mig till livet som tvåbarnsmor. Det jag inte har vant mig vid är avsaknaden av tystnad och ro och hur sjutton jag ska vara trevlig när jag sovit alldeles för lite. Och förstås var jag ska få plats i det här nya livet. Men det kommer väl antar jag. Melina och jag har våra duster och ibland är det svårt att veta om det beror på henne eller mig. Fast vi har väl rätt till dåliga dagar båda två.

Här tänkte jag sammanfatta lite om Violas första tid. Dels för min egen del men även för Violas. Med Melina var jag så duktig att jag skrev dagbok första året. Oj oj oj! Det kan jag ju glömma nu! Om jag lyckas skriva nåt varje månad är jag nöjd.

Så vad är det här för tjej egentligen?
Viola är ett nyfiket barn. Vi kan se att hon lyssnar intensivt och ogärna vill sova om det händer mycket. Redan när familjen hälsade på första gången höll hon sig vaken så länge hon bara kunde och sov lite grann för att vakna igen sen. Så många nya spännande röster att lyssna på. Ljud att lära sig och massa dofter kan jag tänka mig.
Hon har ofta ett bekymrat uttryck i ansiktet, rynkar på ögonbrynen och tittar intensivt, så det riktigt syns hur alla tankar far omkring där inne. Oj oj oj. Den här veckan har hon börjat le de första ljuvliga leendena, de som viskar om att det finns en fantastisk person därinne som håller på att blomma ut. Härligt rakt igenom faktiskt! Från och med nu kommer nyanserna bara att bli fler och fler och större och större. Hon har börjat göra lite ljud också. Prata lite. Det är mycket mysigt att lyssna på!

Hennes favoritmat alla gånger är bröstmjölk. Verkligen. Dock gör jag henne besviken många gånger varje dag när min mjölk tar slut långt före hon är mätt. Det räcker som förrätt så hon är tyst medan jag gör en flaska. Sen får jag fjäska lite med henne så hon börjar äta ur flaskan. Då först kommer hon på att det är okej. Det är skönt att äta sig mätt också. Än så länge räcker det jag har på nätterna. Det kommer ju en dag när det behövs flaska då också men det hoppas jag dröjer lite till. Viola är väldigt bestämd när det gäller milliliter. Det kan vara så att det saknas lite lite för att hon ska vara mätt. Hon skriker lika mycket ända tills hon är mätt. Intressant filosofi det där. Melina tröttnade och somnade till slut men inte Viola inte.

Att sova i egen säng är inte särskilt tilltalande för vår lilla tjej. Där sover hon då och då på dagarna om det passar. Men hon måste sova ordentligt när man lägger henne där. Än har hon inte somnat själv, annat än i babysittern. Den gillar hon skarpt. Lite gung på den så är hon tyst länge, eller somnar. Det beror på om hon är trött.
Någon riktig rutin har vi inte fått till vad gäller sömn. Men oftast sammanfaller hennes sömn med min. Nån gång mellan 23 och 01 somnar hon för natten och vaknar kanske när vi går upp. Fick hon skulle hon sova mer men Melina sätter stopp för det eftersom hon ska till dagis. I alla fall tre dagar i veckan. När hon vaknar tar det lååång tid. Det gör att jag hinner  vakna av hennes bök långt innan hon skriker. Hon ligger ju bredvid mig. Så det är inte mycket skrik om nätterna. Mycket skönt.
Vagnen tycker hon också om att sova i. Frisk luft och bilåkning är som sömnpiller för henne. Det är nog bara grov hunger som kan få henne att vara vaken då.
Viola har ett väldigt ombytligt humör. Hon kan vara nöjd och glad ena sekunden och sedan komma på att hon är hungrig. DÅ går världen under och hon tokskriker. Då är det bara mat som hjälper. Att trösta henne på annat sätt är svårt om hon är hungrig. Det går att vagga henne till sömns men det är svårt. Man får ha tålamod. Vi har försökt att få henne att ta nappen men hon ser lika oförstående ut varje gång. Ska jag ha en plastbit i munnen?! Tro inte att ni kan lura mig! Jag ser ju bröstet där ju! Fast det går lättare att ta nappen om det är någon annan än jag som håller henne.

Så mycket lek har det väl inte blivit än. Hennes favoritsysselsättningar är nog hittills ligga på skötbordet naken, massage, lyssna på när jag och Melina spelar piano och sjunger, prata lite i köket och lyssna på folk som pratar. Då och då vill hon gärna ligga själv, gärna plant på golvet eller på bordet. Det är nog skönt att sträcka ut kroppen. Hon ligger i babygymet ibland men det dröjer lite till innan hon uppskattar det helt tror jag.

Storasyster. Ja, hon är värd ett alldeles eget stycke. Viola gillar sin storasyster skarpt! Att lyssna på henne, få klappar av henne, sitta hos henne eller ligga i hennes säng. Och storasyster gillar henne tillbaka. Lika mycket om inte mer! Jag trodde inte att en treåring kunde vara så kärleksfull men Melina förvånar mig gång på gång. Hon ska klappa och pudra, gosa och hålla och säger så fina saker till henne. Direkt svartsjuka har inte visat sig än. Dock indirekt genom att hon vill bli matad, sitta i knät, ha hjälp med saker vi vet att hon kan och liknande. Men det är så det är. Jag önskar att jag hade mer uppmärksamhet att ge henne men det går ju liksom inte. Det är en fin balans. Jag vill ju kunna titta och prata med Viola när Melina är hemma också. Melina behöver också en omställningsperiod. Ett tag ville hon INTE vänta på sin tur alls. Nu är det lite bättre men det gäller att säga till Viola lika ofta att hon får vänta på sin tur så Melina hör det med.
Men mornarna när Melina kryper upp i min säng och vi ligger där alla tre i värmen och börjar morgonen långsamt långsamt. Det är sånt jag stoppar undan i hjärtat. Viola ska veta att hon är så otroligt älskad!

Första veckan

1 thought on “En månad med Viola

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s