Här tar vi advent på allvar – ingen väntar nog så mycket som jag

20121201-093608.jpg

Äntligen 1 december!
Jag blev klar med kalendern, på målsnöret visserligen (alltså sent i natt), men det är så det är. Jag hade tänkt att göra det igår men eftersom Melina var hemma hela dagen fick liksom inte det. I torsdags hade de ett fall av magsjuka och då hämtade jag henne. Jag vill inte riskera att få hem det. Usch! Men det är jobbigt att ha henne hemma också. Och hon tycker att jag är väldigt tråkig.

Det är skönt att december börjar nu. Nu är det bara en månad tills jag gått över lika mycket som med Melina. Då kan jag börja räkna ner. I onsdags var jag på ultraljud, igen, för att bestämma position, och just då behagade barnet ligga med huvudet neråt. Skönt det. Men sedan dess har jag känt sparkar lite var stans. Det är redan en busig bebis…

Igår köpte vi en plastgran för att slippa barren några år. Känner Inte för att kryp på golvet och vattna eller dammsuga varannan minut. Det blir nog så att vi smäller upp den snart. Jag gör det jag kan medan jag kan. Jag får mer ont för varje dag och då kommer jag inte att orka sen. Ingen är gladare än Melina. Vi ska försöka baka så snart som möjligt också, så det blir gjort.

Nu ska vi försöka fixa upp några stjärnor i fönstren. Trots att adventsstädningen uteblivit. Det blir inte alltid som man tänkt. Julen kommer oavsett dammet under trappan. Förresten innebär ju advent väntan. Och det tar jag på allvar. Ingen väntar nog så mycket som jag…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s