Någonting har vi gjort rätt i alla fall

20121026-205708.jpg

Igår var vi på utvecklingssamtal på Kanoten. De har det strax efter inskolningen och för första gången kunde både jag och Stefan vara med.
Det var en fröjd att höra fröken prata om vår fina tjej. Hon är mogen för sin ålder och bra på att prata. Det går att resonera med henne på ett bra sätt. Hon är en tillgång i gruppen och har lätt till skratt. I hennes grupp med mest treåringar är hon öppen och entusiastisk inför allt de gör. När de äldre barnen är med är hon lite mer avvaktande innan hon hänger på.
Hon är snäll och glad men bestämd och säger ifrån när hon inte tycker om hur hon blir behandlad. Hon pysslar, målar och grejar och tar en springpaus inemellanåt då hon springer runt runt i hallen och skrattar. Sen fortsätter hon att pyssla. Det lät härligt tycker jag.
Hon är en trygg och självständig tjej som inte har så stort behov av sina fröknar. Fröken vi pratade med trodde att det berodde på att hon får mycket vuxentid hemma och tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Skönt att höra tyckte jag.
Hon har ett par kompisar som hon leker mycket med, både killar och tjejer, med hela gruppen verkar komma väldigt bra överens just nu. Alla leker med alla, tjejer och killar, små och större, så det låter som om hon har det väldigt bra om dagarna. Jag frågade hur hon äter på lunch och tydligen äter det mesta. Det låter bra eftersom hon är ganska kräsen här hemma.
På det hela är hon helt enkelt en fantastisk tjej! Trots att det är de stora som lär sig om bokstäver och rim lär hon sig som en svamp! Vi gör väldigt bra barn helt enkelt. 🙂 Vi pratade om potträningen också, hennes svaga punkt, och fröken sa att enligt hennes erfarenhet är det ofta så att barn som är mogna för sin ålder och framåt är sena med att bli av med blöjan. Intressant. Nu säger hon ju att hon ska sluta med den när hon blir storasyster så vi väntar in henne lite. Det är inte bra om toaletten förknippas med gråt och förtvivlan bara för att vi pressar henne för hårt. Var sak har sin tid. Huvudsaken är att hon mår bra och lever gott – och det tror jag verkligen att hon gör.
Bilden ovan är årets dagisbild. Jämfört med förra året då hon såg mest likgiltig ut tyckte jag den blev väldigt bra. Hon ser ju så glad ut!

I veckan har jobbet varit tungt. Det går långsamt fram med att hitta en vikarie till mig och så. Men det hände flera bra saker den här veckan. Det här utvecklingssamtalet, körövningen som var fantastisk (jag fick faktiskt en liten men välbehövlig applåd – hur ofta får man applåder liksom?) och idag sa en arbetskamrat att jag såg fräsch ut. Jag känner mig allt annat än fräsch när jag stapplar mig fram genom smärtor så det var lite oväntat.
Nästa vecka är kort. Och veckan därpå också. På söndag är det konsert med Kirk Franklin och det är mitt mål. Den ska jag på – sen kan jag ha hur ont som helst. Även om jag inte hoppas att det blir värre. Foglossning är nog den sämsta hobby jag nånsin haft. Dumt att ta upp den igen men man lär sig ju i alla fall hantera smärta. Jag kan ju liksom inte gå omkring och skrika lite på jobbet då och då. Ha ha! Tu att det snart är över. Det måste jag erkänna.

Annonser

One thought on “Någonting har vi gjort rätt i alla fall

  1. Härliga Melina vårt kära barnbarn du är så duktig,glad och full av nyfikenhet. Det är så jag önskade att alla barn fick vara. Men livet är tufft ibland.
    Hoppas ni får det trevligt i Stockholm musik och inspiration att ta med hem i massor. Nu ska jag sova tidig morgon sedan resa till Herrljunga.
    Kram på er.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s