Hönö – dit och hem igen

Att åka till Hönö var ett äventyr. Det var inte alls färjan som var det svåra utan alla himlarns filbyten och konstiga avfarter. Vädret verkade lovande och humöret var på topp!

;

Men vädret slog om väldigt plötsligt. Det gick inte att planera efter molnen. De kunde bytas totalt på en halvtimme.

;

När man är på Hönökonferensen är allting lite annorlunda. Till och med klottret på toaletten.

;

Första kvällen kom vi iväg till kvällsmötet alldeles för sent. Vi fick plats på bänken allra längst bak. Men å andra sidan var det många som inte fick sitta alls så det var ju bra. Det var fuktigt som en bastu så jag fick gå ut och ta luft faktiskt. Men det var en himla bra predikan om föräldraskap.
Under ungdomsmötet passerade en riktig åskskur rakt över mötestältet och rätt som det var så åskade det. En knall. Förmodligen en blixt. Och ett sprak i instrumenten. Dramatiskt så det förslog. Alla musiker rusade upp för att se om deras grejer hade gått sönder men det gick bra tack och lov.
De två undre bilderna är vyn jag hade från sängen på morgonen. Jag och Lisa hade inte riktigt samma dygnsrytm som ungdomarna så vi hade allt för oss själva både på kvällen och på morgonen. Men sängarna var inge bra. Jag med min nackspärr var alldeles mörbultad när jag vaknade. Inte alls skönt. Fast jag sov i alla fall. Det var bra.

;

Vi åkte på en torsdag och på fredagen lovades blandat väder så vi tog en biltur ut till öarna runt Hönö. Fotö var himla fint. Fast när vi klättrade i klipporna där upptäckte jag plötsligt att jag hade tappat telefonen. Så jag fick ta samma svåra rutt en gång till fast med hjärtklappning. Otroligt nog hittade jag telefonen. Hängandes i en gren. Otroligt underbart! Jag betalar gärna med lite träningsvärk. På eftermiddagen kom regnet och sen fortsatte det hela kvällen.

;

Lördagen bestämde vi oss för att ta det lugnare. Det var ju sista kvällen och det är lite speciellt. Vi åkte till Öckerö och åt lunch på Nimbus där. Och vi satt ute utan att bli blöta faktiskt! Sen åkte vi för att leta upp några klippor att softa på och det hittade vi på Fotö. Den utsikten var det inte fel på alls. Sen kom faktiskt solen också. Jag slumrade nog till lite där.

;

Sen var det körövning och kvällsmöte.
Mötet var jättebra och vi stannade på ungdomsmötet en stund också. Det kom lite folk från Mellerud som det var ack så länge sen jag såg. Men jag hoppas kunna hälsa på dem igen i sommar.

;

När vi vaknade på söndagen sken solen. Sista dagen hade vi alltså vackrast väder. Men det blåste riktigt kallt. Ändå bestämde vi oss för att äta frukost ute. Det blev en ganska snabb frukost.

;

Sedan åkte vi rakt upp på färjan (tur!) och körde E6an till Vänersborg där vi hälsade på Anders och Kristina. Det var görkul att träffa dem men jag glömde ta kort… Sen var vi förbi Mellerud och hämtade Melina och så var vi i Karlstad vid artontiden.

;

Sammanfattningsvis då. Var det en bra resa?
Ja, verkligen!
Visst, det är många mil att köra själv och vädret kunde ha varit bättre. Men med sånt ypperligt resesällskap är det ingen konst att ta sig an Göteborgs snåriga vägar eller grå dagar.
Själva konferensen var också bra. Det tar några dagar innan man kommer in i det hela så tre dagar är nog minimum tycker jag. Sen verkade samlingarna för barnen vara jättebra så nästa gång ska Melina följa med. Då är det nog bra om man är några stycken vuxna dock. Så man kan turas om att ta kvällspasset. Annars får man ju inte vara med om några möten.
Musiken var verkligen bra måste jag säga. Och på fyra år hade något märkligt skett. Då när vi var där sist då spelades ”vår musik” på ungdomsmötena. Nu spelades den på de tidigare kvällsmötena. Alltså har vi blivit äldre och de har anpassat sig. Inte alls lika många gamla psalmer som jag inte kände igen. Nu var det låtarna på ungdomsmötena jag inte kände igen. Ha! Å andra sidan orkar jag inte vara uppe hela nätterna längre så det passar bara bra.

Detta blir en resa jag bär nära hjärtat. Det är ett som är säkert. Att jag nu har min andra toktrötta dag efter hemkomsten gör ingenting. Vi får ta det lite lugnt bara.

20120717-112728.jpg
Jag avslutar med en bild jag precis fick från Lisa. Från när vi fick ta vår mat och äta under markisen i väntan på att störtskuren skulle ebba ut. När jag tittade ner fick jag se att min väska som jag ställt på marken plötsligt stod i en liten fors. Men inget blev förstört tack och lov.

Tack Lisa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s