Helgens smärtsamma läxa

20120402-225619.jpg

I lördags skulle lite folk komma hit och påskpyssla. Jag hade blåst ur ägg hela förmiddagen och var i full gång och städa när ett trasigt glas föll ner under hantering – på min fot.
Detta resulterade i ett smärre blodbad och jag höll ihop såret så gott jag kunde. Melina grät och förstod ingenting. Jag försökte förklara att det inte gör ont men hon blev så ledsen.
Men ont hade jag inte. Det var nog chocken. Jag satt och förundrades över vilken vacker färg blodet har. Inte helt logiskt kanske…
Eftersom jag blir svimfärdig när jag ser mitt eget blod (inte rädd, det är en automatisk reaktion) fick jag lägga mig i den hastigt upptorkade blodpölen och snällt vänta på att det skulle klinga av. Stefan gjorde ett provisoriskt men mycket effektivt tryckförband och packade ihop grejer.
Vi gick ut till bilen och åkte till akuten där jag och min blodiga fot fick sätta oss och vänta på vår tur. Alldeles blodig om händerna var jag också. Det tog kanske 20 min tills jag fick ett rum. Där tvättade sköterskan och preppade för att sy. Och ja, doktorn tyckte också att det behövdes ett par stygn. Hela två stycken. Det gjorde fruktansvärt ont när han la bedövningen men annars hade jag inte ont alls.
Efter bara två timmar fick jag gå ut igen. Det måste vara något slags hastighetsrekord. Men det var ju inga prover som skulle tas eller diagnoser som skulle ställas så då går det nog fortare.
Snälla Jennie körde hem mig sen. Stefan körde hem Melina för hennes tupplur när jag fick ett rum.
Jag ställde in festen men fick inte tag i alla så det blev en improviserad fest i ett halvstädat hus. Korv istället för gratäng. Men det gick det också. Hur trevligt som helst.
Efteråt har jag inte så jätteont även om det inte blir så långa promenader den här veckan. Det är mest ömt ovanpå. Men jag har lärt mig att trasiga glas inte har något att göra på diskbänken. Och att det blir ruskigt kallt om fötterna när man måste gå i sandaler i minusgrader.

Det är tur att vi har en solstråle som värmer oss här då.

20120402-231402.jpg

Annonser

One thought on “Helgens smärtsamma läxa

  1. Det kallar jag en händelserik dag. Som tack och lov avlöpte väl även om det blev lite kallt om foten. Nu vet vi att Melina inte svimmar när hon ser blod. Kram mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s