Mammaminne: Är inte sovmornar överskattade?

Jag har väldigt svårt att motivera mig själv till att ta sovmornar nuförtiden. Eftersom jag jobbar så mycket nu känns det som om varje stund med dig är värdefull. Igår, en novemberlördag gick vi upp halv nio. Jag ställde klockan. Bäst att inte förstöra dina rutiner fullständigt.

Vi busade i sängen och gick ner för att äta frukost. Till min stora glädje såg jag att det snöade! Du tittade ut med stora ögon men verkade inte förstå det stora i stunden…

Te och smörgås till mig och riskaka med ost till dig. Ärligt talat så åt du faktiskt mest ost dock… Gröten var inte heller så populär. Men inget kunde få mig att tappa humöret. Med dalande flingor och julmusik i bakgrunden laddade vi för julpyntningen. Fast det blev mest adventspynt. Julen får allt vänta lite.

Du tyckte julgranskulorna i plast var roligast. De studsade så roligt när du hällde ut dem ur påsen. De hade bra studs även en och en.

Jag undrar så om du kommer att bli pysslig som jag när du blir stor. Om vi kommer att njuta av advent lika mycket. Jag hoppas innerligt det.

Fast jag kommer att älska dig lika mycket oavsett. När du springer emot mig med ett stort leende och öppna armar för att ge mig en kram – ja, det är lycka det. Äkta lycka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s