Nästan så jag glömmer…

En liten stund på kvällen, gärna sent, då är det bara du och jag Stefan. Då är det som det var förut. Innan. Vi tittar på vad vi vill – gör vad vi vill – pratar om vad vi vill – när vi vill. Det är skönt. Idag tände jag ljus, det behövdes, dörrarna har stått öppna idag och det var lite kylslaget här inne. Vi tittade på vampyrfilm och kalasade på midsommarens jordgubbar. Vi hann inte med dem igår.

Jag värmde mina iskalla fötter på dig. Du är alltid så varm och go. Som mitt eget privata lilla självgående kärnkraftverk. Det måste vara ditt hjärta som värmestrålar. Sen somnade jag nästan i ditt knä. Filmen var spännande men på nåt sätt ville liksom inte ögonen hålla sig öppna riktigt… Dessutom var det nog extra sövande att höra dina hjärtslag.

Det är nästan så jag glömmer att vi har ett litet gullefjun som sover en våning upp. Hon var svårsövd idag men somnade tillslut efter gemensamma ansträngningar. Jag är så stolt över att vi skapat henne tillsammans! Det är verkligen ett under…

Vårt lugn störs bara om hon vaknar till och gör sin stämma hörd. Men tack och lov går filmen att pausa, hon brukar vara snabb att lugna och framför allt så finns DU kvar i soffan och håller den varm tills jag kommer tillbaka.

Kraaam min älskling!

Annonser

One thought on “Nästan så jag glömmer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s