Att han bara orkar…

Ja, jag är full av beundran över min sambo. Varje arbetsdag kör han till Arvika och tillbaka. Jag och Melina var och hälsade på honom idag och ja, det var så tråkigt att köra så puh… Långa raka sträckor där det inte hände mycket alls. Jag somnade nästan inemellanåt – eller ja inte riktigt förstås. Men det var lite svårt att hålla koncentrationen uppe. Melina sov hela vägen hem hon så inte ens hon roade mig.

Igår var vi på babysim. Det var sista gången för terminen och passande nog också sista gången på vårt klippkort. Perfekt! Jag var lite nervös för att hon skulle bli sjuk eller nåt men bacillerna höll sig borta. Vi provade att fota henne under vattnet faktiskt. De har en kamera till hands där bland personalen. Men Melina lyckades att hela tiden att titta uppåt så instruktören fick inga bra kort. Dock skulle hon spara dem så jag kan få dem i höst när vi förhoppningsvis lyckas ta blir bättre bilder. En gång så dök vi båda samtidigt. Ha vilket tjusigt kort! Jag såg ut som en blåsfisk och hon som om hon inget hellre ville än upp. Något som var kul var att hon tittade under vattnet. Det trodde jag inte. Men då förstår jag varför hon gnuggar sig i ögonen så efteråt.

Idag var vi en sväng till BVC innan Arvikaturen. Hon växer som hon ska – alltså långsammare. Ingen är tacksammare än jag. Eller min rygg rättare sagt. Och armarna. Det är tungt att bära på en 12-kilos guldklimp. Särskild eftersom den sprattlar så.

Det var roligt att se lokalerna där Stefan jobbar! Han spenderar ju så mycket tid där så det är lite spännande. Vi fick träffa några av hans kollegor också. De verkade trevliga! Jag hann med att hälsa på informatör David på Arvika kyrkliga samfällighet också. Det var nästan ovant att prata lite jobb. Men väldigt trevligt att hälsa på där också!

Vi ska ha avslutning på rytmiken imorgon. Ute. Fast jag undrar jag. Det ska regna mycket i natt och då är det nog inte så kul att ha en massa småttningar omkringkrypandes i gräset. Hua så blöta de skulle bli. Så det blir nog inne. Inte har jag bestämt vad jag ska ta med heller – det är knyt. Och så minns jag inte riktigt vilken tid det var. Fast det kan vi ordna med ett litet SMS.

Så. God natt nu!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s