Ett under har skett

Idag gör min käre S sin första dag på nya jobbet. Efter lång väntan så har faktiskt dagen kommit då han kunde åka iväg till ett arbete.Det är nästan svårt att ta in, både för honom och mig.
Ens arbete är en stor del av personligheten. Kanske inte alltid själva arbetsuppgiften (det kan ju inte vara alltför stimulerande att till exempel hantera fiskrens, blyertspennor eller gamla batterier dagarna i ända) är det viktiga utan att man får dela sitt arbete med andra.
Människan har åstadkommit mycket genom världshistorien och de allra flesta stora förändringarna har vi gjort tillsammans. Vi trivs med sällskap helt enkelt. Eller, tja, inte alltid. Vi trivs snarare med att veta att det finns fler som genomlider samma tunga vardag som vi. I det finns förståelse och gemenskap som är värdefull även om inte världen verkar solljusglad och fågelkvitterfin. Vi genomför kollektiv samtalsterapi genom att älta och fundera om livets, och förstås arbetets, svåra frågor, och kanske plågor. Men ibland kanske livet är sådant att man måste genomlida det och försöka ha så trevligt som möjligt på vägen.
 
Jag försöker att vara tacksam. Även om min kontorsstol är väldigt obekväm, jag får träsmak vareviga dag, är jag otroligt tacksam att har har ett jobb och ett arbetslag att spendera dagarna med. Jag är tacksam för att jag har ett mysigt hem och en härlig person att dela det med. Att två varma katter trängs med mig i sängen på nätterna. Det är lätt att inte tänka på de små sakerna som många gånger är härligast. Idag ska jag njuta av dem.
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s