Always on top

20140121-232321.jpg

I helgen hade jag ett par riktiga lågenergidagar. Jag var ändå med kören hela söndagen för att sjunga ger mig energi på ett fysiskt sätt. Jag vet inte hur det fungerar. Jag bara lutar mig tillbaka och låter det hända. Det är så skönt ibland. Vi sjöng i domkyrkan. Otroligt häftigt! Jag ska lägga upp en ljudfil här så småningom.

Nu när jag jobbar träffar jag ganska mycket folk om dagarna. Och jag vet inte om jag inte riktigt acklimatiserat mig än, men ”Hur är det?”-frågan har jag fortfarande svårt att balansera. Det är lite klurigt att lista ut på vilken nivå jag ska lägga svaret.
- Bra.
- Det rullar.
- Jag är trött idag.
- Var är vilorummet?
- Kom och ta mig långt härifrån.
Svaret beror på skrik- och sömnkvoten.
Men jag lär mig nog.
Egentligen är nog ingen intresserad av hur mycket sömn jag fått. Ha ha. Lika bara att ta fasta på de två första och spara resten till den innersta kretsen. :-)

En sjuk helg

20140115-001812.jpg

20140115-003631.jpg

20140115-003646.jpg

20140115-003659.jpg

20140115-003708.jpg

Kära nån vad dagarna går fort när man jobbar. Tjoff! Dags att sova igen…
Vi hade ju inskolning torsdag och fredag vilket gick galant. Rent utav helfantastiskt. Dock fick Viola med sig en ordentlig förkylning hem. Våldsam snuva, lite feber och oroliga nätter. Men Viola är lika glad för det. Och det är tur det. Hon lär väl vara snuvig typ resten av året… Men ingen av oss andra har blivit dålig så det är nog ett basvirus.
Helgen var mysig i alla fall. Späckad. På lördag firade vi Viola för tredje och sista gången. Kusinerna var här och åkte pulka och sen lekte de i timmar. Det är underbart att de har så kul!
På söndagen sjöng jag på gudstjänsten. Det var riktiga musiker jag sjöng med och det är sååå läckert. Det kunde jag göra jämt… Man skulle ha ett lovsångsband alltså.
Ledig eftermiddag blev det också så vi hann mysa lite med tjejerna. Just som mörkret föll gav vi oss iväg till pulkabacken. Pulka i månsken – låter nästan exotiskt på nåt sätt.
Imorgon kör vi skarpt. Då är Violas första riktiga dag på förskolan. Det ska bli spännande att se hur lämningen går. Jag känner mig trygg och det tror jag Viola gör också.

Mammaminne: När jag sov nio timmar i sträck

Jag minns det som det var igår (eftersom det var igår).
När jag sov hela natten och vaknade lite före klockan. Och något kändes annorlunda. Jag var inte trött. Mina små blå var inte fulla med grus eller sved. Jag spenderade hela dagen i nåt slags energiskt tillstånd. Tröttheten överföll mig inte när jag slappnade av för ett ögonblick.

Hoppas att jag får uppleva det igen någon gång för det var freekin’ amazing!
Dock betvivlar jag det ganska skarpt. En snorig förkylning som vi fick i välkomstpresent från dagis skakade mig bryskt tillbaka till sömnbristens eviga välde. Sådär ja ja den bestämt. Du ska inte tro nåt. Jag bara retades lite.
En del säger att det går över.
Jag säger: Det tror jag när jag ser det. Eller inte ser det eftersom jag sover då.

Hur var det att börja jobba då?

Undrar du nyfiket och förväntansfullt…

Det var härligt!

Vuxna människor med kloka tankar som pratar utan att behöva ta paus för skrik.
Jag fick vara tyst och lyssna.
Tystnad.
Äta själv utan att mata.
Spännande planer och projekt att ta tag i.
Sa jag att det var tyst emellanåt?

Det var glassigt att sitta på en stol och arbeta med hjärnan. Nästan så jag förväntade mig att någon skulle storma in och säga: ”Aha! Här sitter du alldeles barnfri! Här, du kan mata det här barnet medan du skriver.”
Men det var ingen som gjorde det. Puh!

Men sen kom jag hem och överfölls av verkligheten. Det var som om min kropp förväntade sig att barntiden var över. Och nu skulle den jobba OCKSÅ?! Fast sen kände den sig lurad. Jobbet varade ju bara två dagar. Hallå eller!

Nästa vecka blir det också bara två dagar jobb. Sen ska jag skola in. Men sen. Heltidsjobbet skimrar som en hägring vid horisonten på väg att rädda mig från tålamodsbrist och brist på sinnesnärvaro. Jag längtar efter dagen då jag längtar ordentligt efter att åka hem och göra mammajobbet igen. Mina barn längtar jag alltid efter men inte monotonin.

Klockan är 00.44. Jag nattar för tredje gången. Det här tror jag inte att jag nånsin kommer att längta efter…

Chokladkolapaj med valnötter – smaskigaste på länge

20140105-155414.jpg
På nyårsafton så skulle jag och Melina baka. Jag letade länge efter nåt med choklad som inte är kladdkaka. Jag är lite trött på sån. Efter massa surfande kom jag på att jag hade ett recept på chokladpaj med jordnötter. Det tar vi!
Men nötterna bytte jag ut mot valnötter som var kvar sen jul. Det blev sååå gott! När jag går på kafé brukar jag köpa pecannötspaj, det är riktigt smarrigt. Men nån gång när jag tänkte göra det hemma läste jag receptet och insåg att det bara var socker och nötter. Hu!
Men den här pajen blev lika god! Nästan ännu godare eftersom chokladen är med också. Kolasmaken, chokladen och de något rostade valnötterna blev en fantastisk kombination. Här kommer receptet som jag gjorde den.

Chokladkolapaj med valnötter

Deg
3 dl Vetemjöl
100 g smör
1-2msk vatten
Vaniljsocker/kakao

Värm smöret rumsvarmt i micron om det är kallt och knåda samman med mjölet och lite vatten till en degklump. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, typ 22-24 cm i diameter. Inte största storleken alltså. Tryck ut ordentligt i vinkeln och låt degen gå ett par cm upp på kanten. Grädda 10-15 min i 175 grader så den precis börjar få färg.

Under tiden smälter du 50 g smör och i där 100 g choklad (jag hade 70%) i en kastrull. Blanda i
0,5 dl sirap (ljus eller mörk)
1 dl ljust muscovadosocker (går säkert med vanligt socker också)
0,5 dl mjölk/grädde
2 ägg
Lite salt

Rör ihop till en fin chokladkräm och häll det i pajskalet när det är färdiggräddat. Sätt in pajen i ugnen igen i ca 20 min. Då tar du ut den och täcker den med nötter. Jag tog valnötter men man kan nog ta pecannötter, cashew eller nåt annat om man vill. Salta jordnötter kan man ha på ifrån början i ugnen. De var med i originalreceptet.
Sätt in pajen igen i ca 10 minuter. Man får not testa sig fram om man vill ha den kletigare eller torrare.
Klart!

20140105-161758.jpg
Detta blev genast en favorit här hemma! Lika god kall som varm. Hoppas du njuter som vi!

Att njuta av en ny kamera

Tjejerna6

Nu när jag börjat jobba igen fick jag den stora ynnesten att få en ny kamera att lära känna. Canon 70D. Vi kommer väldigt bra överens. De här svartvita bilderna har den fixat alldeles själv. Sånt gillar jag skarpt!

De här bilderna knäppte Stefan efter min första arbetsdag. Det händer typ aldrig att jag är med på bild så jag får passa på att lägga ut de här.

Tjejerna5 Tjejerna1 Tjejerna2 Tjejerna3 Tjejerna4

En ettårsdag ska firas i dagarna tre

 

Web7

Idag hade vi lite vänner här och vi firade Viola lite grann så här i efterskott. Hon fick äta tårtan själv och fick nog i sig hälften i alla fall.

 

 

 

Web8

Så här glad blir man efter att ha ätit massa tårta! Det här kortet fångar verkligen Violas busiga humör! Hon skrattar gott här när hon leker tittut. Hon behöver inte alls gömma sig. Det räcker att man frågar var Viola är. Ha ha!

Sen stoppade vi dem i badet. Melina hade lekt sig alldeles svettig. Det ni! Så tuffa fester är det inte ofta vi vuxna har.

 

 

 

Web9

 

Web10 Web11 Web12 Web13

Sista dagen som föräldraledig på heltid. Typ.

20140101-183612.jpg

Idag har varit en något trött dag. Fast i morse studsade jag ur sängen för att gå på gudstjänst i domkyrkan. I egenskap av fotograf smygstartade jag jobbandet lite. Så roligt det var att se så många fina människor och veta att jag ska jobba med dem.
Samtidigt är det vemodigt att inte få vara hemma hos familjen. Men den här gången vet jag att det går bra. Med Melina var jag mer nervös.

Sov så gott! Det ska jag!

20140102-004207.jpg